"Han stannade just där Stora Glasbruksgatan öppnade sig mot slussområdet. Ett tåg pustade fram i gamla järngraven, spred sina väldiga moln när det dunkade in i tunneln. I skyarna av rök, i det glittrande gatlamporna, i diset över strömmen - överallt såg han löften. Några år till -så skulle han vara vuxen, redo att lyckas där andra misslyckats. Han visste att han fått stora möjligheter. Han hörde kanske till de utvalda, till dem som livet och staden log emot. Pojken drömde. Staden väntade." s 290

Den som de sista meningarna handlar om är August, sonen till Lotten och Henning som fått möjligheten till ett bättre liv. Han har sett sin mor och far ständigt leva fattigt samt bytt jobb. Men varför han sett det som misslyckande förstår jag inte. Som man får läsa så vet han om de stora möjligheterna han har framför sig, staden växer och fler jobb växer fram och högre löner. Ett tåg som åkte förbi är ett tecken på revolution och förändring i sammhället. Tågen hade kommit, industrialismen.

När hans far Henning kom till staden var det likadant, han hade förhoppningar. Pojken drömde om framtiden, men den framtiden skulle han få skapa själv, utan någons hjälp. Han klev in i vuxenlivet ensam. August kliver in i vuxenlivet med hjälp utav två vuxna. Henning kunde frukta staden men August kände att han var den utvalde som livet och staden log emot.

Det var ett passande slut till början eftersom att Henning flyttar till staden år 1850 och lämnar staden år 1888 då hans son börjar bli äldre och ska göra samma resa ut i vuxenlivet. Men på ett annat sätt, ett bekvämare sätt. Men samtidigt utan sin familj han med.

Tack för denna gång, boken har varit givande och Adios!

Hej!, nu har jag läst ut boken och jag ska nu börja med dem sista inläggen!. Boken har varit väldigt bra överhuvudtaget eftersom det varit väldigt beskrivande och känts som verklig från början till slut.

Sammanfattningsvis av slutet på boken så händer det ganska mycket, både gott och ont. Henning har nu levt i Stockholm i dryga 25 år med sin fru Lotten och 3 barn. Henning arbetade i stearinfabriken i början och sedan som tegelbärare, sjöare vid hamnen och tillslut som sill. Hans liv har varit väldigt slitsamt men samtidigt levde han väldigt jämnställt med hans fru Lotten. Dem skapade en bra tillvaro i hemmet även fast de levde så pass hårt som dem gjorde, Lotten ansåg att fattigdom inte behövde betyda att man var tvungen att leva i smuts och löss utan hon höll hemmet polerat och fint, barnen var lusfria och rena. Livet tågade vidare och Henning och Lotten var dryga 35 år. Lotten födde ett barn som skulle vara sitt fjärde men barnet dog spädbarnsdöd och Lotten sjönk ner i en depression. Hon arbetade inte så då behövde Henning arbeta hårt, allt slit fick honom att hosta blod och ha ont i magen var dag men han ville inte oroa Lotten och barnen (Emelie, Gertrud och Olof). Han kände att han var tvungen att arbeta för dem 3 riksdalerna han fick som lön varje vecka. Han fick inte ge upp så han fortsätte även fast han såg blodet levrat i hans saliv och magsmärtorna som smög på när han bar de tunga säckarna. Men han forstatte. Han fick inte ge upp.

Annika som var Hennings barndomskamrat var nu hustru till Fredrik Bodin som ägde sillföretaget där Henning arbetade i slutet på då han började insjukna riktigt illa. Annika och Fredrik hade en stor Villa som Lottens och Hennings äldsta son August var erbjuden att besöka under hela sommarlovet eftersom dem träffat August som mindre och tyckt att han varit en väldigt väluppfostrad gosse. Lotten blev väldigt stolt eftersom hon ägnat mycket tid och slit åt sina barns uppfostran. Hon ansåg att fattigdom behövde inte stoppa ett barn från att bete sig bra. Så August spenderade en hel sommar med Annika och Fredrik Bodin i deras Villa. August fick ett eget rum med ett stort fönster, han kunde läsa en massa böcker och äta goda bullar och dricka mjölk. Han fick nya kläder och kostymer. Han fick en liten tandborste och tandkräm som han först inte alls visste vad det var. Men tant Annika förklarade och lärde honom bordskick m.m. August återväde hem till berget efter sommaren och var lite mulligare och solbränd iklädd i en fin kostym. Fredrik och Annika tyckte så väl om pojken och Annika började fundera på adoption. Hon ville så gärna ha ett barn, hon kände att hon hade inget annat att leva för, hon avskydde Fredrik som hon beskrev som lat, klumpig och dum. Lilla August var det enda som lyste upp hennes vardag.

Hemma i berget så började nog August se skillnaderna mellan att leva fattigt och leva lyx, men han tyckte ändå om smaken av den tunna mjölken och det torra brödet. Det var det som kändes som hemma. August besök hos Fredrik och Annika blev till en gång i veckan, varje onsdag. Där fick han läsa böcker som han sen fick ta med hem och äta gott. Under denna tid blev Henning allt sjukare och han blev sängliggandes. Han kunde inte försörja sin familj och han skämdes att Lotten och deras två döttrar Emelie och Gertrud fick klistra på klistermärken på kartonger som hade tvålar innuti som skulle säljas. Men Lotten var en förstående fru och försäkrade honom att han skulle ta det lugnt och inte oroa sig. Till slut kom fattig-doktorn på besök för att göra en utredning om Hennings hälsa, han gav rådet att han skulle vila och äta mycket kött och ägg, sill skulle han avstå. Det billiga köttbitarna Lotten köpte fick Henning och barnen. Hon själv slet var dag och tröttheten och oron försvann. Hon var den som gick och la sig sist och vaknade först.

På slutet så förklarades revolution som Hennings vän Tummen väntat så länge på, arbetarna i Uppsala hade strejk i hela två veckor men det gav inga resultat. Men sedan kom en bok ut av författaren August strindberg som förklarade revolution och skulle få alla på bergen att få frihet. Röda rummet - skildringar ur artist och författarlivet.

En dag så bestämde Henning sig för att gå ut, han kände att han behövde leta jobb. Han tog några kliv upp för trapporna och han föll, en man hjälpte honom hem och han kom hem till Lotten där han avled. Och Lotten blev kvar ensam med barnen. Annika och Fredrik kom senare och frågade om dem fick adoptera August. Lotten tänkte på saken och ville sitt barn det allra bästa, hon visste att August skulle få den utbildning han behövde för att komma ut i livet och han skulle få bättre möjligheter. Så Fredrik gav 100 kr till Lotten och August gav sig iväg. Han gjorde inget motstånd som ett barn borde, men Lotten sa farväl och bad honom att aldrig glömma bort henne.

Kanske en lite lång sammafattning, men jag ansåg att detta var det viktiga ur slutet på boken.

"Blod och smuts, svett och brännvin"

Den meningen är en bra sammanfattning av boken. Jag själv anser att livet är staden, där man lever där Brännvin dämpar smärtan och de törstiga drack. Även fast livet är tungt och slitsamt så går livet vidare, staden växer och saker och ting som existerat förr försvinner och nya saker växer fram.

”Ty: staden växer och växlar ständigt, så mycket blir nytt, så mycket försvinner. Innan vi ännu märkt det går vi i en annan stad, har vi hunnit förvandlats till främlingar. Så trolös är staden. Och ändå överger vi den inte, ändå älskar vi den så som bara den som bedragits kan älska”(s.289).

Dessa citat kan sammanfatta hela boken, hur slitsamt och eländigt ett liv kan vara så fortsätter det, hjulet snurrar på utan hänsyn till passagerarna. Så är liver, det är opålitligt så varför inte dricka denna fräna dryck som stillar oroet för bara några minuter. Vi idag lever i samma situation, saker förändras och i framtiden kommer det mesta inte vara detsamma, nya saker växer fram och personerna vi än gång känt är främlingar.


(Google)