"Han stannade just där Stora Glasbruksgatan öppnade sig mot slussområdet. Ett tåg pustade fram i gamla järngraven, spred sina väldiga moln när det dunkade in i tunneln. I skyarna av rök, i det glittrande gatlamporna, i diset över strömmen - överallt såg han löften. Några år till -så skulle han vara vuxen, redo att lyckas där andra misslyckats. Han visste att han fått stora möjligheter. Han hörde kanske till de utvalda, till dem som livet och staden log emot. Pojken drömde. Staden väntade." s 290

Den som de sista meningarna handlar om är August, sonen till Lotten och Henning som fått möjligheten till ett bättre liv. Han har sett sin mor och far ständigt leva fattigt samt bytt jobb. Men varför han sett det som misslyckande förstår jag inte. Som man får läsa så vet han om de stora möjligheterna han har framför sig, staden växer och fler jobb växer fram och högre löner. Ett tåg som åkte förbi är ett tecken på revolution och förändring i sammhället. Tågen hade kommit, industrialismen.

När hans far Henning kom till staden var det likadant, han hade förhoppningar. Pojken drömde om framtiden, men den framtiden skulle han få skapa själv, utan någons hjälp. Han klev in i vuxenlivet ensam. August kliver in i vuxenlivet med hjälp utav två vuxna. Henning kunde frukta staden men August kände att han var den utvalde som livet och staden log emot.

Det var ett passande slut till början eftersom att Henning flyttar till staden år 1850 och lämnar staden år 1888 då hans son börjar bli äldre och ska göra samma resa ut i vuxenlivet. Men på ett annat sätt, ett bekvämare sätt. Men samtidigt utan sin familj han med.

Tack för denna gång, boken har varit givande och Adios!

Hej!, nu har jag läst ut boken och jag ska nu börja med dem sista inläggen!. Boken har varit väldigt bra överhuvudtaget eftersom det varit väldigt beskrivande och känts som verklig från början till slut.

Sammanfattningsvis av slutet på boken så händer det ganska mycket, både gott och ont. Henning har nu levt i Stockholm i dryga 25 år med sin fru Lotten och 3 barn. Henning arbetade i stearinfabriken i början och sedan som tegelbärare, sjöare vid hamnen och tillslut som sill. Hans liv har varit väldigt slitsamt men samtidigt levde han väldigt jämnställt med hans fru Lotten. Dem skapade en bra tillvaro i hemmet även fast de levde så pass hårt som dem gjorde, Lotten ansåg att fattigdom inte behövde betyda att man var tvungen att leva i smuts och löss utan hon höll hemmet polerat och fint, barnen var lusfria och rena. Livet tågade vidare och Henning och Lotten var dryga 35 år. Lotten födde ett barn som skulle vara sitt fjärde men barnet dog spädbarnsdöd och Lotten sjönk ner i en depression. Hon arbetade inte så då behövde Henning arbeta hårt, allt slit fick honom att hosta blod och ha ont i magen var dag men han ville inte oroa Lotten och barnen (Emelie, Gertrud och Olof). Han kände att han var tvungen att arbeta för dem 3 riksdalerna han fick som lön varje vecka. Han fick inte ge upp så han fortsätte även fast han såg blodet levrat i hans saliv och magsmärtorna som smög på när han bar de tunga säckarna. Men han forstatte. Han fick inte ge upp.

Annika som var Hennings barndomskamrat var nu hustru till Fredrik Bodin som ägde sillföretaget där Henning arbetade i slutet på då han började insjukna riktigt illa. Annika och Fredrik hade en stor Villa som Lottens och Hennings äldsta son August var erbjuden att besöka under hela sommarlovet eftersom dem träffat August som mindre och tyckt att han varit en väldigt väluppfostrad gosse. Lotten blev väldigt stolt eftersom hon ägnat mycket tid och slit åt sina barns uppfostran. Hon ansåg att fattigdom behövde inte stoppa ett barn från att bete sig bra. Så August spenderade en hel sommar med Annika och Fredrik Bodin i deras Villa. August fick ett eget rum med ett stort fönster, han kunde läsa en massa böcker och äta goda bullar och dricka mjölk. Han fick nya kläder och kostymer. Han fick en liten tandborste och tandkräm som han först inte alls visste vad det var. Men tant Annika förklarade och lärde honom bordskick m.m. August återväde hem till berget efter sommaren och var lite mulligare och solbränd iklädd i en fin kostym. Fredrik och Annika tyckte så väl om pojken och Annika började fundera på adoption. Hon ville så gärna ha ett barn, hon kände att hon hade inget annat att leva för, hon avskydde Fredrik som hon beskrev som lat, klumpig och dum. Lilla August var det enda som lyste upp hennes vardag.

Hemma i berget så började nog August se skillnaderna mellan att leva fattigt och leva lyx, men han tyckte ändå om smaken av den tunna mjölken och det torra brödet. Det var det som kändes som hemma. August besök hos Fredrik och Annika blev till en gång i veckan, varje onsdag. Där fick han läsa böcker som han sen fick ta med hem och äta gott. Under denna tid blev Henning allt sjukare och han blev sängliggandes. Han kunde inte försörja sin familj och han skämdes att Lotten och deras två döttrar Emelie och Gertrud fick klistra på klistermärken på kartonger som hade tvålar innuti som skulle säljas. Men Lotten var en förstående fru och försäkrade honom att han skulle ta det lugnt och inte oroa sig. Till slut kom fattig-doktorn på besök för att göra en utredning om Hennings hälsa, han gav rådet att han skulle vila och äta mycket kött och ägg, sill skulle han avstå. Det billiga köttbitarna Lotten köpte fick Henning och barnen. Hon själv slet var dag och tröttheten och oron försvann. Hon var den som gick och la sig sist och vaknade först.

På slutet så förklarades revolution som Hennings vän Tummen väntat så länge på, arbetarna i Uppsala hade strejk i hela två veckor men det gav inga resultat. Men sedan kom en bok ut av författaren August strindberg som förklarade revolution och skulle få alla på bergen att få frihet. Röda rummet - skildringar ur artist och författarlivet.

En dag så bestämde Henning sig för att gå ut, han kände att han behövde leta jobb. Han tog några kliv upp för trapporna och han föll, en man hjälpte honom hem och han kom hem till Lotten där han avled. Och Lotten blev kvar ensam med barnen. Annika och Fredrik kom senare och frågade om dem fick adoptera August. Lotten tänkte på saken och ville sitt barn det allra bästa, hon visste att August skulle få den utbildning han behövde för att komma ut i livet och han skulle få bättre möjligheter. Så Fredrik gav 100 kr till Lotten och August gav sig iväg. Han gjorde inget motstånd som ett barn borde, men Lotten sa farväl och bad honom att aldrig glömma bort henne.

Kanske en lite lång sammafattning, men jag ansåg att detta var det viktiga ur slutet på boken.

"Blod och smuts, svett och brännvin"

Den meningen är en bra sammanfattning av boken. Jag själv anser att livet är staden, där man lever där Brännvin dämpar smärtan och de törstiga drack. Även fast livet är tungt och slitsamt så går livet vidare, staden växer och saker och ting som existerat förr försvinner och nya saker växer fram.

”Ty: staden växer och växlar ständigt, så mycket blir nytt, så mycket försvinner. Innan vi ännu märkt det går vi i en annan stad, har vi hunnit förvandlats till främlingar. Så trolös är staden. Och ändå överger vi den inte, ändå älskar vi den så som bara den som bedragits kan älska”(s.289).

Dessa citat kan sammanfatta hela boken, hur slitsamt och eländigt ett liv kan vara så fortsätter det, hjulet snurrar på utan hänsyn till passagerarna. Så är liver, det är opålitligt så varför inte dricka denna fräna dryck som stillar oroet för bara några minuter. Vi idag lever i samma situation, saker förändras och i framtiden kommer det mesta inte vara detsamma, nya saker växer fram och personerna vi än gång känt är främlingar.


(Google)

Medan ni söker någon bättre, sa Henning.

Eller vad säger du? frågade han Lotten.

Hon nickade tyst, kunde inte säga nej men inte heller ja.

(s.133)

Denna dialog uppstod då Hennings barndomskamrat Olle blivit hemlös och behövde någonstans att bo med sin familj. Henning och Lotten hyr nu en stuga uppe på ett berg. Tillsammans med Henning och Lotten bor paret Matilda och Tummmen och två andra flickor i köket. Henning erbjuder att de kan bo uppe på vinden. Då blir Lotten irriterad och känner att deras kvälls plats blivit tagen. Där brukade Henning och Lotten ha sin lilla balja där de kunde bada och sitt fina porslin som de hade i en hylla de sparat och svält för. Men eftersom att Olle hjälpte Henning för flera år sedan med arbete kunde inte Henning låta Olle och hans familj vara på gatan. Och Lotten teg och gick motvilligt med på det.

Tänkte ta upp det eviga temat maktroll, maktspel, jämnställdhet kalla det vad ni vill.

I denna situation ur boken så tycker jag att Henning gjorde rätt genom att ge sin vän Olle en plats i hemmet. Men jag tycker också att Lotten borde sagt vad hon egentligen tyckte. Att hon inte vill. Men samtidigt när man läser mellan raderna så känns det som om hon själv ansett sig tänka egoistiskt. I boken så framkommer det tydligt att männen har en högre roll i samhället. Det är männen som ska ut och arbeta och sen komma hem och ha tillåtelsen att vara sura eftersom de varit och arbetat. Kvinnorna arbetar också, men dem ska tiga. Så långt i boken som jag kommit så har Henning och Lotten ett jämnställt förhållande. Det känns inte som om Henning försöker överglänsa Lotten samt vara dominant. Kvinnorna fick sämre lön, så som idag fast då var det nog lite mer skillnad mellan lönerna. Men det berodde nog på att kvinnor inte fick jobba inom vissa slags industrier som männen, som t.ex jobba på hamnen, bära tegel m.m. Kvinnorna fick oftast sy, och vara hemmafruar, eller prostituera sig.

Det finns länder än idag som har sämre standard då det gäller jämnställdhet. Ett klart exempel är Indien och Kina, där lever det urgammla sättet att se kvinnor på vidare. Staten i Kina har bestämt att en familj får bara ha ett barn, det ska självklart vara en pojke. Om det blir en flicka och de väljer att behålla barnet får denna familj sämre möjligheter till bra välfärd. I Indien anses en flicka vara en kosnad för familjen då hon sen ska gifta sig och flytta till en annan familj. Därför vill dem bara ha pojkar. Men hur ska världen gå frammåt om man behåller detta sätt att se saker och ting?. Det är absurt, alla har lika mycket rätt att leva.

Jag själv kan välja om jag vill bli brandman, polis eller snickare, ett utav ett fåtal yrken som "mestadels" män arbetar med. Det är väldigt fritt nu, en kvinna kan bli vad hon vill och en man kan bli vad han vill. Jag tror inte det var så vanligt att en man under 1800-talet arbetade i ett såkallat "kvinnoyrke". Men idag är det en mer öppen syn.

 Det är just vi som bryter normerna som bidrar till revolution och framtiden.

rättare sagt är VI bortskämnda?

Skrev ett inlägg nedan om hur lycka i slutändan tolkas på olika sätt beroende på hur man är som person samt miljön man lever i. Fick en komentar jag tänker besvara:

Du har alldeles rätt på många punkter att lycka verkligen kan definieras på olika sätt beroende på de förutsättningar och den värld man lever i. Tror du att vi idagens värld är bortskämda och kanske inte uppskattar allt vi får?

Vår värld gör ständigt framsteg när det gäller teknologin, ekonomi och jämnställdhet m.m. Vi rör oss ständigt frammåt. Om man ser frågan ur ett globalt/miljö perspektiv är vi bortskämda. Vi förbrukar våra naturesurser till max som oljan som snart kommer försvinna. Hur ska vi överleva utan bil?. Jo vi dagens generation har blivit placerade här på jorden som den är. För oss så är det normalt att kunna ha flera bilar samtidigt som det finns så många fattiga som knappt har till mat. Det är vad vi fått se enda sen dagen vi föddes. Vi anpassar oss till omständigheterna och vad vi kan förbruka. Jag anser att vi inte är bortskämda om man tänker på att folk som har ett yrke och faktiskt betalar för sina saker då anser jag inte att man är bortskämd. Under 1800-talet så var den generationen födda i en värld med svält, pest och fattigdom. Men det var så de haft de hela sitt liv och då är det verkligheten.

Om man tänker på hur bra vi i Sverige som ett land har det och sen jämför det med ett U-land tycker jag vi ska vara otroligt tacksamma över vad vi har. På det sättet kan vi vara bortskämda att vi aldrig slutar glaga på hur vi har det. Det finns mäniskor som har det så mycket värre som knappt överlever. I boken där jag ligger funderar Henning ut vart han ska sova eftersom han blivit hemlös, kanske under en trappa?. Vi är inte bortskämda, men vi skulle kunna göra något åt de mindre bemedlade eftersom vi har turen att vara i våran position. Vi är inte heller bortskämda om man jämför med 1800-talet för vi föddes nu.

Hej allesammans!

Tänkte skriva av mig ett litet inlägg om hur lycka kan uppfattas av olika mäniskor. Det har mycket med hur man lever och hur man är som person. Därför kan man inte dra en förutfattad mening om att alla blir lyckliga av samma sak. För det mesta hör man folk säga " när jag blir stor så ska jag ha ett bra arbete så att jag blir rik", jag själv är/var en sån person, men nu när jag läst boken har jag fått andra tankar kring ämnet.

Jag själv anser att lycka är villka mäniskor man har omkring sig, framst sina vänner och familj. Sen anser jag också att lycka är att jag får gå i skolan och har chansen till en utbildning samt har ett hem och har det tryggt. Pengar är också bra så att man klarar sig, men är man mer lycklig än en fattig person?. Man kan ta exemplet av Maslows behovstrappa. Jag arbetade i grupp på SO lektionen och diskuterade kring ämnet med Maslows behovstrappa och vad den innebär. (Kolla på bilden nedan för att förstå). Det är olika steg som är grundläggande för att tillfredställa och komma ett steg högre i trappan.

För att inte tappa den röda tråden så ansåg vi att en familj i t.ex Afrika finner lycka (sista steget , att nå självförverkligande) genom att följa sin dröm som t.ex att ha en bondgård och odla sin egen skörd. Dessa mäniskor känner att de har förverkligat sina drömmar genom att vara bönder. Att kunna försörja och livnära sin familj, det är deras definition på lycka. Vi i Sverige kanske anser att lycka är när vi köpt ett hus, skor eller bilar samt gått på universitetet och studerat till jurist. Det är våran syn på självförverkligan. Jag säger inte att det är så för alla, men för vissa är det så.

Ett exempel ur boken är då Henning och Lotten fann varandra och han hade en så bra vän som Tummen. Då han kände trygghet och lycka. Allt annat försvann, han tänkte inte på hans tunga arbete utan bara på stunden. Kärleken han kände och lyckan. Och det är ett ämne på en klassisk bok, kärlek som aldrig brinner ut. Kommer aldrig göra det heller, om 300 år kommer kärlek finnas och folk kommer läsa om oss. Och de femtonåringar som läser klassikerna kommer kunna relatera till oss även hur omodärna de kommer anse oss vara. Och det är coolt tycker jag.

Sen finns det dem som är så olyckliga att de överväger att ta sitt liv. Som Austana i boken som ständigt blir sexuellt trakasserad av färgarn som kommer på besök. En dag blev hon så dränkt i sorgen och rädslan att hon övervägde att dränka sig själv. Men hon hade inte mod nog. Det är hemskt att dessa mäniskor inte kan finna lyckan och gjädjen att leva överhuvudtaget. Det jag ville komma fram till är att alla karaktärer finner lycka på olika sätt. Henning fann lyckan då han mötte Lotten, och andra fortsatte att söka. Men i slutändan har alla olika syn.



Abraham Maslows teori, vad tycker ni, håller ni med?

"Krinolinen som svävande som en sky kring henne, glänsande, bubblande blå"

Det var Klara under Skräckens bröllop som bar en vacker klänning enligt Henning. En krinolin är kjolen till en gammaldags klänning som var modern under 1800-talet, väldigt stor och opraktisk. Den skulle ge den prinsessliknande gestalten till kvinnan. Henning anser helt klart att Klara är vacker med sin Krinolin. Den svävade graciöst och vackert, glänsande och blå.

Jag tycker inte att det förekommer så mycket metaforer i boken så långt jag läst, det är mer beskrivningar om miljön och hur allt såg ut. Liknelser kan ibland ges som t.ex "Hon var så vacker som en juni natt". Det är väldigt givande att språket är så pass målat som det är när det gäller Stockholm som en stad, man får en inblick om hur det såg ut.


Krinolinerna blev allt större så männen som skulle servera damerna fick använda
sig utav långa brickor med handtag på. Måste vara jobbigt mode!

Miljöskildringen i Stockholm under 1860-talet och Stockholm finns några olika exempel ur boken. T.ex de olika kvartererna var inte lika utbredda som idag, Stockholm har växt med tiden. Som t.ex Kungsträgården hade en inustriutställning där många turister kom för att se, då var det inträdesavgift "Inträdesavgiften var alldeles för hög, hela två riksdaler per person" (s,92). Nu är Kungsträgården lite mer som en mötesplats med vackra träd under sommaren. En livlig plats med cafe, inte en plats man måste betala för att besöka.

Slussen framstår också som en gata med massor med folk, vet inte riktigt om hamnen och alla båtar var där då men tror det. I boken så nämns många gator inne i stan idag, i många av dessa gator så som Hammarby sjö som var namnet för Hammarby sjöstad nu var ett område där fattiga bodde om jag förtått korrekt. Inte som idag då Hammarby sjöstad anses vara ett fint område där vanliga mäniskor bor. Det var helt annorlunda då, T-centralen var byn inte som idag där det är stan.


Slussen från Mosebacken under 1860. En mängd hus revs bort från 1860-talet
då den nya slussenkonstruktionen byggdes.


Slussen idag har mer broar samt mindre grönska.

Hur man blir som person och villka åsikter man har samt mål i livet har stor roll till i villka omständigheter man lever samt villken tid. En person som lever i t.ex i Afrika i en fattig by har inte samma mål i livet som en person i Sverige även fast vi lever i 2012 eftersom att dem har inte lika stora valmöjligheter som en svensk i Sverige år 2012. Teknologin går ej framåt och utbildning saknas. Alla har olika mål, det ligger från person till person.

Som kvinnorna i boken under 1860-talet var nöjda med ett hem och ett jobb. Och det var under 1860-talet, extremt fattiga i U-länder är nöjda med ett hem eller mat. Kvinnorna var i en lägre position än män och deras syn på livet var som våran, alla hade drömmar men kunde inte alltid uppfylla dem. De tar sig ditåt men det går inte lika snabbt, Henning kände sig trygg i staden efter hela sex år. Jag personligen skulle nog kunna bosätta mig väldigt snabbt och anpassa mig till miljön eftersom den inte skulle vara lika tuff som Hennings, jag skulle t.ex inte behöva arbeta som 15 åring och leva utan familj. Så en 15 åring under 1860-talet fick ta mer ansvar över sig själv, man skulle redan då ut i arbetslivet.

Så min slutsats är nog att alla mäniskor vare sig för 300 år sen har samma strävan efter kärlek, trygghet och ambitioner, inte alltid i samma grad som oss just nu. Så kommer mäniskorna i år 2098 också tänka. Men det kommer alltid vara så, men i slutändan är vi alla ganska lika. Och tack vare mäniskor som stack ut ur normen förut skulle inte mänskligheten vara som idag. Tankarna om jämnställdhet m.m.

(bok logg 2 nr 2)

Hur har egentligen intrigerna i boken påverkat karaktärerna? och varför anser just jag att personerna framstår som verkliga?.

Intriger dvs händelser i böcker och i verkliga livet har en stor betydelse, det kan vara både negativt och positivt. Jag anser att man t.ex anpassar sig på ett visst sätt till miljön och folket om man flyttar, det är vad jag anser som en inre intrig som tar handling i dig själv. Man får helt enkelt en annan syn på livet samt på sig själv.

Henning Nilson i boken har nu bott i staden i sex år, han har varit med om många arbeten samt träffat många mäniskor. Det främsta jag kommer och tänka på är Hennings syn på kvinnor. Han har sett en handfull kvinnor som han samt bott med. Han studerar hur naiva vissa kan vara, hur t.ex Matilda var barnslig och hur lätt kvinnor kan köpas av äldre män. Han verkar fått en större syn på maktrollerna i livet och främst i staden. Och det är vad jag anser honom fått en slags osäkerhet med att skapa en framtid med en kvinna. Han är inte säker vad han ska göra med sitt liv än.

Hur personerna framstår som verkliga för mig i boken är oron över framtiden, att man hela tiden vill förverkliga sina drömmar, att man kanske ibland inte heller har några drömmar. Ensamheten man ibland kan känna som vissa utav karaktärerna känner så som Henning då han kom till staden utan att veta vad han skulle leva på, villka han skulle möta m.m. Det är det som får dem att kännas verkliga.

Karaktärerna i min bok som är Mina drömmars stad är väldigt lika dagens ungdommar förutom deras förutsättningar och miljön de lever i påverkar starkt en mäniska. Jag anser att Henning som är huvudpersonen i boken har hitills haft samma mål och tankar men dem har förändrats genom boken då han fått sämre lön, jobbat på slisamt arbete. Om man lever i ett samhälle som är uppdelat mellan rika och fattiga som just Henning bodde i finns det fördommar, förutfattade meningar som både de fattiga hade om rika och vise versa.

Henning är nu 21 år gammal, han har nu levt i stockekarnas stad. Han känner nu en tillhörighet till sin lilla minoritet av fattiga mäniskor han träffar varje dag. Så långt jag läst har han nu fått ett nytt arbete där han arbetar på hamnen, han fick jobbet utav Tummens bekanta som blivit nerslagen av ett gäng pojkar. Tummen och Henning arbetar på nätterna och får knuffa en sten på masten utav båten så att den är i rörelse så fiskarna som ska säljas dagen därpå klarar sig under natten. Hennings arbete tidigare som tegelbärare har gjort så han fått seniga muskler och grova händer.

"Henning var nu tjugoett år. Fortvarande var han ganska spinkig, någon riktigt bredd och tyngd skulle han tydligen aldrig få. Men händerna var garvade av hårt arbete, senorna sega och slitstarka, musklerna hårda"
(S.82)

Det beror nog på den knapra livstilen som ung man men låg lön. Henning framstår i boken som en man som länge inte vetat riktigt vad han vill med sitt liv, alla de andra ungdommarna i hans närhet har ett humm om vad de vill uppnå.Ett tydligt exempel är Klara och Matilda som nu flyttat från rummet de alla bott på en gång. De ville inte leva de fattiga livet, då de bodde i smutsen och stanken. Klara sågs med en utav de äldre männen som arbetar med Henning på hamnen. Både Henning och Skräcken visste vem Klara var, Klara hade flyttat till Skräcken. Kanske eftersom han bodde bättre?, men offrade hon sig på något annat sätt sen?. Kvinnorna i boken är ganska tydliga om vad de vill, de flesta vill ungå fattigdommen. Henning har mött ett antal kvinnor som han tycker om och skulle kunna tänka sig ha en framtid med men han vet inte vad han vill så han väntar.

Karaktärernas utseende är inte så speciellt, kvinnorna bli oftast beskrivna som "Hennes vita hud" och andra skönhets fraser som beskriver deras utseende. Personligheterna i boken är väldigt olika, Tummen är framstår som självsäker bland kvinnorna. Men han dricker ganska bastant. Så han döljer nog något, kanske ensamhet. Henning däremot dricker inte, bara någon gång då och då för att passa in bland männen som arbetar.

Status har de välbärgade, men kanske inte alltid på det bästa sättet. Flickorna springer efter de rika männen och försöker uppnå sina drömmar om ett bra liv som ur deras syn är rikedom. De är efter dem med status och framförallt pengar. De fattiga som Henning ligger ganska lågt på den så kallade "status-skalan". Att leva med en bakrund som dessa flickor och pojkar levt i sätter spår, de har förutfattade meningar för rikedom som oftast är att livet är roliga och ett mer värt liv att leva. Det är flickorna som oftast får en rik man eftersom de har skönheten, det är så det oftast är förklarat i boken. Medanst männen får arbeta väldigt hårt för att klara sig. I dagens sammhälle vill man vara självständig, man vill inte bara förlita sig helt på en annan mäniska. Man vill kunna försörja sig själv, ha egen lägenhet m.m, så på det sättet är det anorlunda. Många kvinnor levde på männen under 1860-talet.

1860 talet, ha ha, grottmäniskor!

Så tänkte jag när jag läste på baksidan att boken utspelar sig i Stockholm under 1860-talet!, det låter så himla gammalt eller kanske ett bättre ord omodernt. Men så är det absolut inte!.

Jag upplever att jag ibland relaterar till vissa situatuioner i boken, tankegångar som Henning har. Speciellt dem han hade om staden dvs Stockholm. Jag själv bor i Stockholm så kan inte riktigt relatera till tankegångarna om att flytta till Stockholm men jag kan relatera till oron samt glädjen han beskriver då han ska upptäcka det nya. Det nya som kommer hända i mitt liv alldeles strax är att jag kommer ta ett kliv ut i det okända gymnasiet. Lite kul att jämföra det med Hennings känslor.

"Ingen väntade. I staden fanns ingen som han kände, ingen han kunde be om hjälp. Bakom sig hade han skurit av banden, ingen väg ledde tillbaka.

I min verklighet är staden gymnasiet. Där jag inte känner någon, självklart kan jag be folk om hjälp men det är det bakom raderna som jag syftar på. Lite som "jag har det så bekvämt här, varför gå vidare?". Samtidigt som "jag skurit av banden" som jag sen kommer göra med Raoulwallenberg, jag kommer börja i en ny miljö, med nya mäniskor. Och jag kan inte komma tillbaka. Det är ett sätt av många som dagens ungdomar samt mig själv känner för nya saker tror jag. Speciellt nu inför gymnasiet, visst ska det bli kul att möta nytt folk, se en ny miljö men det är på något sätt ganska bra som det är nu. Men alla vi ska ta chansen som Henning ut i det okända, och det är nog bra!, för på det sättet lär vi oss nya saker. Så karaktärerna är inte alls som jag trodde, utan alla blickar fram på sin framtid, oroar sig för kärlek och små saker som bara just vi tonåringar år 2012 gör.

väldigt intressant :)

Hejsan!, läste precis något intressant i boken som handlade runt ämnet att aga sitt barn.
Tänkte dela med er lite utav det jag läste.

Jo det är så att i boken så förekommer Henning och hans vänner, en utav vännerna är Annika. Annika är en ung liten dam som arbetar på samma ställe som Henning och dem andra. De arbetar för låglöner och har det väldigt knapert. Dem andra tänker inte så mycket på hur dem klär sig. Man får en bild utav Henning som går i trasor då han köpte sitt första plagg i staden. En skjorta. Annikas familj är väldigt fattiga och Annika ljuger om sin lön kanske så att hon får extra pengar av sina föräldrar? det har inte nämnts än, men det som nämnts är hur Annika prioriterar sitt yttre före mat och sin familj. Hon tål inte att gårunt  i smutsiga kläder och det ska va variation i garderoben även fast hon inte alls har pengar för det.

Alla flickorna och pojkarna hyr ett rum hos en familj som dem bor hos. Pappan i familjen har inget emot någon av tånoringarna förutom Annika, han anser att hon klär sig som en grevinna samtidigt som hennes föräldrar och syskon svälter ihjäl. Han är ypperligt upprörd över att ha sett att Annika kommit hem halvt berusad med kalsongben (för er som inte vet vad kalsonben är fick jag reda på att det är en sån som bruden som gifter sig har runt låret, gjort av spets) i boken säger han att det var som en guide för killarna att finna hennes underliv. Hon var från vettet enligt han och Annikas pappa skulle genast få reda på detta. Vad tror ni hände?

Jo, mannen berättade för Annikas mamma, mamman berättade sedan allt för pappan och helvete bröt ut. Inte för att nämna pappans agressionsproblem samt alkoholmissbruk. Annika åkte på ett antal örfilar samt slag då pappan läxade upp henne berusad. Föräldrarna var inte Annikas riktiga verkar det som, jag tror hon är deras fosterbarn eftersom de står att de tidigare haft en flicka som hette Augustina som blivit så himla slagen så att hon än har kvar blåmärken. Ena barnet Johan rymde tillsist efter att fått ett ben brutet. För att inte tappa röda tråden så kunde ett flertal personer höra Annikas snyftanden och böner då hennes far agade henne. Två utav personerna var Henning och hennes mamma samt andra som stannat för att höra.

Det jag vill komma till är att det inte är okej att aga ett barn. Jag anser själv att det är absurt och att man ska kunna föra en dialog över en situation istället för att misshandla för respekt och tro, för det är det minsta ett barn kommer ge sin förälder. Det enda det leder till är rädsla för föräldern och till slut hat. Har läst 1/6 del av boken och det har redan förekommit ett fåtal gånger då personer ur boken sagt "om man inte löd åkte man på stryk" både på arbetsplatsen och hemma, så det var väldigt vanligt att aga barn under 1860-talet. Det var bara så det var, det var fullkomligt normalt. Hur är det idag egentligen?, den första tanken som dyker upp i mitt huvud är -nej men Sverige är ett bra land, har förekommer inte något av detta. Fel. Det förekommer i varenda lilla område i stockholm, du ser säkert barn på tåget som blir slagna hemma. Skillnaden är att det är förbjudet i Sverige att aga sitt barn samt ett oerhört tabubelagt ämne.

Det är inte varje dag man hör vuxna säga - Jo Linnea ville inte göra sin läxa igår så jag gav henne en örfil sen så pallrade hon sig till rummet och gjorde klart läxan. Men det är precis vad som händer bara att vi väljer att blunda för sanningen, det var mer öppet då Henning levde än idag. Så det är den största skillnaden, vi "vet inte om det" på samma sätt som då. Som jag skrev över så hörde Annikas mamma och Henning hela händelsen bokstavligen. Mamman hörde sitt barn bli slaget men valde att inte ingripa, varför?, jag förstår inte. Men männen hade en högre maktroll så det var ingen idee att blanda sig in i situationen tänkte nog mamman. Hon skulle säkert få åka på stryk hon med. Och det är det som händer än idag. Man vet, man hör men man väljer att inte bry sig. Och det är inte rätt, man ska bry sig och man ska belysa området så inte lika många barn far illa både då och än idag!.

Vad anser ni?

Jag måste medge att språket och orden som används i boken kan vara lite knepiga, men man får använda sig utav sin fantasi och google. Delvis har det varit lite svårt men det har inte hindrat min förståelse över boken. Det andra som har varit lite knepigt är att hänga med då det händer så mycket olika saker så här pass tidigt i boken då jag läst 1/5 del utav den. Det är många olika personer och gator och en massa annat som kan göra så att det är lite knepigt att förstå men annars så hänger man med. Ändå så är det inte så pass omodern svenska som används eftersom att det är ungdommarna i boken, speciellt Henning bokens huvudperson vars tankegångar samt dialoger med sina kamrater man får följa som är dåtidens "stockholmska" som ändå var ganska modern, så det är nog inte samma sak som att läsa Illustionen där Franska är inblandat!

Alexandra

Det är frågan...

Är det så att Stockholm är drömmarnas stad?, jag anser att det är ganska så logiskt att folk kan tro det, man tror att här finns alla jobb, alla roliga mäniskor och stadslivet är underbart. Jag tror att man kan se det ur flera synvinklar. Om man bor i Malmö och vill jobba som MakeUp artist finns det nog mer möjlighet här i staden att få jobb. Det finns mer valmöjligheter eftersom att det är Sveriges huvudstad vi lever i, därför är det många som väljer att flytta hit.

Däremot är inte Stockholm "drömmarnas stad" om man ser det ur en Italiensk person synvinkel som vill designa kläder, alltså folk som inte bor i Sverige. Det är alltid Hollywood som betonas som drömmarnas stad där alla dina drömmar kan gå i uppfyllelse. Varför?, jo för att det finns mer valmöjligheter, mer jobb och det är en rikare ort.

Jag själv anser att Stockholm är en väldigt bra stad och man kan nästan bli vad man vill så länge man tror på det. Än finns det jobb, så jag anser att det är värt att flytta hit för att förverkliga sin dröm.


En bild jag tagit i gamla stan som säkert kommer nämnas i boken snart.

Hej nu ska jag skriva en sammanfattning samt skriva om de första meningarna av 1/5 del utav boken.

(Rubriken är ett citat ur boken då Hennings Stockholms kamrat säger "Men vi, Henkan- vi ska göra revolution", den meningen fångade mig totalt, det var som början på förändringarna som sen skulle ske.

I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten. Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en bergsskreva.

En väldig bra början tycker jag, hur jag tolkar detta är hur Stockholm sakta formades till en stad. Hur Stockholm blev Sveriges huvudstad, hur det var klart och sigillen blev påklistrad. Det var bekfräftat. Sakta byggdes det upp torn intill vattnet, och friendena är allt annat runt Stockholm eftersom Stockholm var mittpunkten och allt annat var utanför. Den sista meningen tolkar jag som när det Stockholm inte var någonting, då det bara var platt mark, som säkert då var till för skörd och bönder.



Sammanfattning:

Boken har varit ganska interessant än så långe, i början får man veta om Henning Nilsson som är en femtonårig ungdom som lever i landsbygden som väldigt snabbt i början bestämmer sig att flytta till staden utan pengar eller planer för framtiden och hur han ska klara sig i staden. Han bestämmer sig för att åka med en annan pojke som skulle in till staden med last. Tillslut kommer han till Stockholm och inser att han varken har jobb pengar eller sovplats. Han möter andra ungdommar som jobbar på en fabrik som tillverkar stearinljus. Henning får sedan en arbetsplats i fabriken och hans ena kamrat vars namn är Olle samt Olles flickvän Kerstin och Kerstins och två andra tjejer som heter Annika och Klara arbetar i stearin fabriken. Flickorna får jobba med att polera och paketera ljusen för försäljning medans pojkarna jobbar med det mer belastande arbetet då de får bära tunga säckar stearin som sen ska smältas i stora "kokmaskiner".

I boken får man också följa alla olika personligheter de olika ungdommarna har, även vuxna eftersom Maja är 20 år gammal men framstår som väldigt barnslig då hon ständigt suger på karameller och beteer sig ytters barnsligt då hon är den äldsta. Kerstin framstår som väldigt blyg men samtidigt inte, enligt Henning. Olle är ganska tuff verkar det som, man har inte än fått veta hur gammal han är. Alla olika ungdommar i boken är precis som dagens ungdommar, de dras till faror och får adrenalinkickar utav det, dem drömmer om framtiden och är ibland osäkra över vad dem vill.

Henning har träffat en annan pojke som kallas för Tummen, Tummen och Henning tänker starta revolution när det gäller språket och hur deras syn på livet kommer vara tror jag. Tummen känner till allt om Stockholm och får Henning med ner till Slussen som han aldrig vågat sig på att besöka tidigare eftersom han kännt att det varit alldeles för långt. Henning och Tummen går på slussen gator som är fullpackade med folk som går snabbt, inte långsamt som i trakterna Henning kom från. Han vill lära sig att tala och gå som tummen, med flyt så som Stockholmare gör sa han. Så nu får man mestadels läsa om hur Henning klarar sig samtidigt som Maja vill gifta sig och nu frågat Henning.

Så långt har jag kommit.

/Drömmarn

Varför lämna det säkra för det nya och osäkra?

I dem första sidora i boken läser man hur Henning Nilssons femtonåriga-jag så gärna vill upptäcka det nya och resa till staden. Samtidigt som han känner sig osäker då han känner att det är tryggare i landsbygden. I staden har inga kontakter, inga vänner så vad kommer få honom att flytta till staden. Det undrar jag.

Vi ungdommar vill alltid besöka nya platser, bryta gränser och följa våra ambitioner. Det har absolut inte ändrats sedan 1860-talet då Henning Nilsson levde kan jag instämma. Något som att upptäcka nytt och längtan till att resa är nog alla ungdommars dröm. Men samtidigt förstår jag Henning då han börjar att tvivla på att flytta till staden då han har det säkert i landsbyggden. Varför ska man lämna det säkra för det osäkra?.Utan att göra alla dessa saker som vi vill kommer vi gå miste om fina saker som vi skulle kunna vara med om om vi bara ville ta chansen.

"Men ändå sökte sig många av dem dit, gav sitt blodsoffer"

Ett litet citat ur en utav bokens första sidor. Man kan tolka detta på olika sätt. Jag tolkade detta som att man till slut bestämmer sig för att binda sig till den så kallade "sekten" där man flyttar från landsbyggden till staden. Man har offrat sitt blodsband till staden och man ska nu leva där i all öändlighet. Dem som sökte sig dit måste vara alla undommar som vill upptäcka det nya men samtidigt är osäkra men som tillslut bestämmer sig för att flytta från det säkra. Man kan också tolka detta som att gå från barndommen till vuxenlivet.

Om någon skulle tolka olika så får man gärna dela med sin tolkning! :)

Hej!

Jag har valt att läsa boken "Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström.

Framsidan av boken har en bild på folk som går på gatorna i en stad ser det ut som, men flera hus som är gjorda av trä. Husen ser väldigt förfalla och gammla ut. Denna bok handlar nog om Stockholm år 1860. Gammla Stockholm som då var fattigt som det beskrivs på baksidan utv boken. På baksidan får man veta att det är en ung man som reser till drömmen, alltså Stockholm. Han har gift sig med en flicka vars namn är Henning Lotten och hon får slita hårt för att få en ljus tillvaro står det på baksidan av boken. På baksidan finns det också tre olika bilder på gammla Stockholm. På en utav bilderna är det en häst och en vagn som står ute i snön, bredvid den bilden är det en annan på Stockholm, det ser ut som Stockholms utsikt på vintern. Bilden är svartvit. På den tredje bilden är det tre små barn iklädda i gammaldags kläder och söta små mössor. De står utanför ett hus som ser ganska förfallet ut. Kanske dem leker, men inte med någon leksak i alla fall.

Jag tror att boken kommer handla om hur det var att vara ung och ha ambitioner och att få resa mot sina drömmar. Killen boken handlar om kanske är författarens liv, han kommer till Stockholm "hans drömmars stad" där man får följa hans liv med hans hustru. Den kommer nog handla mycket om hur Stockholm var under 1860. Det kommer nog bli väldigt intressant då Stocholm beskrivs på baksidan utav boken som en fattig stad, nu är Stockholm rikt antar jag nog. Vi är huvudstaden och jag lever här. Man får nog en inblick hur det var att som tonåring att resa och komma till en ny främmande stad.


(Stockholm under 1860-talet)