"Han stannade just där Stora Glasbruksgatan öppnade sig mot slussområdet. Ett tåg pustade fram i gamla järngraven, spred sina väldiga moln när det dunkade in i tunneln. I skyarna av rök, i det glittrande gatlamporna, i diset över strömmen - överallt såg han löften. Några år till -så skulle han vara vuxen, redo att lyckas där andra misslyckats. Han visste att han fått stora möjligheter. Han hörde kanske till de utvalda, till dem som livet och staden log emot. Pojken drömde. Staden väntade." s 290

Den som de sista meningarna handlar om är August, sonen till Lotten och Henning som fått möjligheten till ett bättre liv. Han har sett sin mor och far ständigt leva fattigt samt bytt jobb. Men varför han sett det som misslyckande förstår jag inte. Som man får läsa så vet han om de stora möjligheterna han har framför sig, staden växer och fler jobb växer fram och högre löner. Ett tåg som åkte förbi är ett tecken på revolution och förändring i sammhället. Tågen hade kommit, industrialismen.

När hans far Henning kom till staden var det likadant, han hade förhoppningar. Pojken drömde om framtiden, men den framtiden skulle han få skapa själv, utan någons hjälp. Han klev in i vuxenlivet ensam. August kliver in i vuxenlivet med hjälp utav två vuxna. Henning kunde frukta staden men August kände att han var den utvalde som livet och staden log emot.

Det var ett passande slut till början eftersom att Henning flyttar till staden år 1850 och lämnar staden år 1888 då hans son börjar bli äldre och ska göra samma resa ut i vuxenlivet. Men på ett annat sätt, ett bekvämare sätt. Men samtidigt utan sin familj han med.

Tack för denna gång, boken har varit givande och Adios!