1860 talet, ha ha, grottmäniskor!

Så tänkte jag när jag läste på baksidan att boken utspelar sig i Stockholm under 1860-talet!, det låter så himla gammalt eller kanske ett bättre ord omodernt. Men så är det absolut inte!.

Jag upplever att jag ibland relaterar till vissa situatuioner i boken, tankegångar som Henning har. Speciellt dem han hade om staden dvs Stockholm. Jag själv bor i Stockholm så kan inte riktigt relatera till tankegångarna om att flytta till Stockholm men jag kan relatera till oron samt glädjen han beskriver då han ska upptäcka det nya. Det nya som kommer hända i mitt liv alldeles strax är att jag kommer ta ett kliv ut i det okända gymnasiet. Lite kul att jämföra det med Hennings känslor.

"Ingen väntade. I staden fanns ingen som han kände, ingen han kunde be om hjälp. Bakom sig hade han skurit av banden, ingen väg ledde tillbaka.

I min verklighet är staden gymnasiet. Där jag inte känner någon, självklart kan jag be folk om hjälp men det är det bakom raderna som jag syftar på. Lite som "jag har det så bekvämt här, varför gå vidare?". Samtidigt som "jag skurit av banden" som jag sen kommer göra med Raoulwallenberg, jag kommer börja i en ny miljö, med nya mäniskor. Och jag kan inte komma tillbaka. Det är ett sätt av många som dagens ungdomar samt mig själv känner för nya saker tror jag. Speciellt nu inför gymnasiet, visst ska det bli kul att möta nytt folk, se en ny miljö men det är på något sätt ganska bra som det är nu. Men alla vi ska ta chansen som Henning ut i det okända, och det är nog bra!, för på det sättet lär vi oss nya saker. Så karaktärerna är inte alls som jag trodde, utan alla blickar fram på sin framtid, oroar sig för kärlek och små saker som bara just vi tonåringar år 2012 gör.

väldigt intressant :)