Medan ni söker någon bättre, sa Henning.

Eller vad säger du? frågade han Lotten.

Hon nickade tyst, kunde inte säga nej men inte heller ja.

(s.133)

Denna dialog uppstod då Hennings barndomskamrat Olle blivit hemlös och behövde någonstans att bo med sin familj. Henning och Lotten hyr nu en stuga uppe på ett berg. Tillsammans med Henning och Lotten bor paret Matilda och Tummmen och två andra flickor i köket. Henning erbjuder att de kan bo uppe på vinden. Då blir Lotten irriterad och känner att deras kvälls plats blivit tagen. Där brukade Henning och Lotten ha sin lilla balja där de kunde bada och sitt fina porslin som de hade i en hylla de sparat och svält för. Men eftersom att Olle hjälpte Henning för flera år sedan med arbete kunde inte Henning låta Olle och hans familj vara på gatan. Och Lotten teg och gick motvilligt med på det.

Tänkte ta upp det eviga temat maktroll, maktspel, jämnställdhet kalla det vad ni vill.

I denna situation ur boken så tycker jag att Henning gjorde rätt genom att ge sin vän Olle en plats i hemmet. Men jag tycker också att Lotten borde sagt vad hon egentligen tyckte. Att hon inte vill. Men samtidigt när man läser mellan raderna så känns det som om hon själv ansett sig tänka egoistiskt. I boken så framkommer det tydligt att männen har en högre roll i samhället. Det är männen som ska ut och arbeta och sen komma hem och ha tillåtelsen att vara sura eftersom de varit och arbetat. Kvinnorna arbetar också, men dem ska tiga. Så långt i boken som jag kommit så har Henning och Lotten ett jämnställt förhållande. Det känns inte som om Henning försöker överglänsa Lotten samt vara dominant. Kvinnorna fick sämre lön, så som idag fast då var det nog lite mer skillnad mellan lönerna. Men det berodde nog på att kvinnor inte fick jobba inom vissa slags industrier som männen, som t.ex jobba på hamnen, bära tegel m.m. Kvinnorna fick oftast sy, och vara hemmafruar, eller prostituera sig.

Det finns länder än idag som har sämre standard då det gäller jämnställdhet. Ett klart exempel är Indien och Kina, där lever det urgammla sättet att se kvinnor på vidare. Staten i Kina har bestämt att en familj får bara ha ett barn, det ska självklart vara en pojke. Om det blir en flicka och de väljer att behålla barnet får denna familj sämre möjligheter till bra välfärd. I Indien anses en flicka vara en kosnad för familjen då hon sen ska gifta sig och flytta till en annan familj. Därför vill dem bara ha pojkar. Men hur ska världen gå frammåt om man behåller detta sätt att se saker och ting?. Det är absurt, alla har lika mycket rätt att leva.

Jag själv kan välja om jag vill bli brandman, polis eller snickare, ett utav ett fåtal yrken som "mestadels" män arbetar med. Det är väldigt fritt nu, en kvinna kan bli vad hon vill och en man kan bli vad han vill. Jag tror inte det var så vanligt att en man under 1800-talet arbetade i ett såkallat "kvinnoyrke". Men idag är det en mer öppen syn.

 Det är just vi som bryter normerna som bidrar till revolution och framtiden.