Hej allesammans!

Tänkte skriva av mig ett litet inlägg om hur lycka kan uppfattas av olika mäniskor. Det har mycket med hur man lever och hur man är som person. Därför kan man inte dra en förutfattad mening om att alla blir lyckliga av samma sak. För det mesta hör man folk säga " när jag blir stor så ska jag ha ett bra arbete så att jag blir rik", jag själv är/var en sån person, men nu när jag läst boken har jag fått andra tankar kring ämnet.

Jag själv anser att lycka är villka mäniskor man har omkring sig, framst sina vänner och familj. Sen anser jag också att lycka är att jag får gå i skolan och har chansen till en utbildning samt har ett hem och har det tryggt. Pengar är också bra så att man klarar sig, men är man mer lycklig än en fattig person?. Man kan ta exemplet av Maslows behovstrappa. Jag arbetade i grupp på SO lektionen och diskuterade kring ämnet med Maslows behovstrappa och vad den innebär. (Kolla på bilden nedan för att förstå). Det är olika steg som är grundläggande för att tillfredställa och komma ett steg högre i trappan.

För att inte tappa den röda tråden så ansåg vi att en familj i t.ex Afrika finner lycka (sista steget , att nå självförverkligande) genom att följa sin dröm som t.ex att ha en bondgård och odla sin egen skörd. Dessa mäniskor känner att de har förverkligat sina drömmar genom att vara bönder. Att kunna försörja och livnära sin familj, det är deras definition på lycka. Vi i Sverige kanske anser att lycka är när vi köpt ett hus, skor eller bilar samt gått på universitetet och studerat till jurist. Det är våran syn på självförverkligan. Jag säger inte att det är så för alla, men för vissa är det så.

Ett exempel ur boken är då Henning och Lotten fann varandra och han hade en så bra vän som Tummen. Då han kände trygghet och lycka. Allt annat försvann, han tänkte inte på hans tunga arbete utan bara på stunden. Kärleken han kände och lyckan. Och det är ett ämne på en klassisk bok, kärlek som aldrig brinner ut. Kommer aldrig göra det heller, om 300 år kommer kärlek finnas och folk kommer läsa om oss. Och de femtonåringar som läser klassikerna kommer kunna relatera till oss även hur omodärna de kommer anse oss vara. Och det är coolt tycker jag.

Sen finns det dem som är så olyckliga att de överväger att ta sitt liv. Som Austana i boken som ständigt blir sexuellt trakasserad av färgarn som kommer på besök. En dag blev hon så dränkt i sorgen och rädslan att hon övervägde att dränka sig själv. Men hon hade inte mod nog. Det är hemskt att dessa mäniskor inte kan finna lyckan och gjädjen att leva överhuvudtaget. Det jag ville komma fram till är att alla karaktärer finner lycka på olika sätt. Henning fann lyckan då han mötte Lotten, och andra fortsatte att söka. Men i slutändan har alla olika syn.



Abraham Maslows teori, vad tycker ni, håller ni med?